NYHETER  |  SKVALLER  |  TOPPLISTOR  |  HISTORIK  |  ARTISTER  |  ORDER  |  LÄNKAR

BURMANS MUSIK - EN SKIVBUTIK MED ANOR

Burmans Musik startades av Svante Burman hösten 1949. Våren 1965 började Stanley Teglund jobba där.

"Då avlöste jag en kille som jobbat där i tio år. Jag tyckte det var otroligt häftigt. Nu sitter jag här och har jobbat 34 år i samma lokal. Det är dubbelt livstidsstraff, om man ska tala i sådana termer", ler han.

"I den här branschen har det alltid varit turbulens om priser och hur man ska få tag på varorna", konstaterar Stanley.

1975 dök Stockholmsägda Skivgrossisten upp i Umeå och dumpade priserna. Svante darrade på manschetten och sålde musik- och urbutikerna.

"Jag ställdes inför ett ultimatum att köpa skivaffären eller bli arbetslös. Jag slog till. Vi var norrlänningar och Skivgrossisten hade en arrogans som var ovanlig och gjorde vissa skeptiska. Men de flesta gick nog ändå på det lägre priset. Så efter att jag ägt Burmans i några månader ringde dåvarande Tempo-chefen (i dag Åhléns) upp mig. Vi kan inte låta Skivgrossisten ta alla kunderna, så vi tänker sänka priset till 25:50. Jag förstår att du inte kan hänga med på det priset, men jag ville bara klargöra att det här inte är riktat mot dig. Jag måste erkänna att jag tänkte jaha, länge än så här klarade jag mig inte".

Att Burmans Musik överlevde säger en del om Stanleys kämparanda, flexibilitet och krets av stamkunder.

"Det som räddade mig var nog i första hand att Åhléns låg på ett tungt lager som de inte blev av med. Jag struntade i backkatalogen, köpte nytt och såg till att ha snabb omsättning på det. Men visst levde man magert i sex år".

Räddningen kom i skepnad av det kaotiska 80-talet, där tidigare tagna banklån bara försvann i inflationen och skivbranschen blomstrade.
Burmans gjorde en datainsats redan 1988, då man från GLF:s sida skulle utöka datoriseringen.

"Jag var lite skeptisk och är det fortfarande, även om den i dag är fullständigt nödvändig. Men på den tiden stod bristerna tydliga. Man skulle kunna stava perfekt på respektive språk för att det skulle kunna fungera. Det var långa väntetider ­ uppvärmningstid, kontakttid och så vidare. Innan vi fått besked hade kunden antingen svimmat eller fått parkeringsböter".

När Stefan Nilsson började i butiken bestämde man sig för att kasta ut datorn.

"Nu hade jag ju en levande dator istället", konstaterar Stanley.

Har du haft någon policy när det gäller bemötande av kunder?

"Jag är uppfostrad i den gamla skolan. Men Domus butikschefs kadaverdisciplin i början av 60-talet ­ man fick aldrig ta av sig skjorta och kostym oavsett temperatur, dua folk, eller ha varor som inte kom från KF inom Domus väggar ­ har jag inte tagit med mig. Det som är viktigt i dag är att vara lyhörd, känna in vad kunden är för sorts människa och vilka krav han eller hon ställer".

Vill kunden ha direktkontakt eller strosa omkring?

"Det är tråkigt att bli påhoppad av en försäljare som inte lämnar en i fred. Sådant går inte att läsa sig till, det handlar om erfarenhet: att hjälpa kunder utan att skrämma bort någon".

Tror du att folk handlar på stormarknad eller TV-shop för att de är rädda att bli bortgjorda i en fackhandeln?

"Ja, sådant har jag sett på nära håll. Och det är tråkigt, för vi går in i ett märkligt samhälle när det bevisligen finns folk som hellre sitter framför datorn och klickar sig fram än går runt hörnet till en butik. Om det bildas en fast kedja av fackhandelsbutiker kan det bli räddningen. Men man får inte gå för mycket på de stora lättsålda titlarna, där priserna redan är sönderdumpade. Det ordinarie utbudet blir alltmer slimmat, så det kan till slut vem som helst sälja. Men jag tror att morgondagens butik kan klara sig på finlir: å fan, går det här att få tag på?. En sak är klar: folk som gillar musik får aldrig nog!"

Är du optimist eller pessimist inför framtiden?

"De ringde från TV-programmet Plus och jag gav en positiv bild. Många vill höra oss handlare säga att vi är knäckta av Internet och CD-R-kopiering men man ska akta sig för att blåsa upp problemen. Visst känner man sig liten gentemot skivbolagen, för de dikterar villkoren när det gäller de stora säljarna. Köp nu, men kom inte igen imorgon. Gör man det blir man närmast bestraffad. Man vet innerst inne att man får ta en del smällar på stora förhandsordrar, men de tvingas fram. Då hamnar man i ett farligt läge, där man frestas att rekommendera något man inte tror på. Och till slut återstår bara rea om man ska rädda anseendet".

Har du någon hälsning till andra handlare?

"Ja: var uthålliga och kämpa på. Man måste vara seg, nästan lite av en munk, för att klara det här. För att klara sig som skivhandlare krävs det sex dagars arbetsvecka och att man bor på vischan med en fru som saknar körkort. Då har du ingen som gör av med pengarna. När jag nu sent omsider får uppleva lördagshandeln som konsument skickar jag en tanke till dessa 57 kvadratmeter som varit min fästning i 34 år. Den har skyddat mig från lördagsträngsel och parkeringshus..."

/ / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / /

DEN NYA ÄGAREN - STEFAN NILSSON

Stefan Nilsson var känd som skivsamlare redan innan han blev skivhandare och har en inte oansenlig samling skivor i sin ägo. Tillsammans med den tio år äldre Lars Gillén på Garageland Records är Stefan med all sannolikhet den person som har störst skivsamling i länet.

"Har aldrig räknat, så jag skulle kunna gissa fel på 5000 plattor. Men uppåt 30000 album är det förmodligen", erkänner han.

Vad driver dig?

"Jag föddes ju nästan med det där intresset. Rullade singlar på golvet innan jag kunde spela dem och gjorde små musikböcker i sjuårsåldern. Mina föräldrar måste ha tappat mig i backen eller något liknande när jag var baby", säger han lite förläget.

Kring 1981 började Stefan jobba på sin första skivaffär. När han 1988 började på Burmans Musik var det något av en pojkdröm som gick i uppfyllelse.

"Känslan av att komma in på Burmans var alltid speciell. Det var en levande butik. Jag införde väl i och för sig en mer gåpåig mentalitet när jag började. Jag brinner för mycket för det här för att kunna hålla tyst".

Hur är det med återväxten på kunder?

"Nu har jag ju byggt upp en ganska stor kundkrets på smalare genrer, så de mesta jag tar hem säljs på en gång. Men problemet är att få fler ur den yngre generationen att komma in och handla skivor. Musik har blivit mer av en slit-och-slängvara".

Hur egensinnig kan man vara som skivhandlare, utan att gräva sin egen grav?

"Bra fråga. Vi försöker hålla kvar vid den anda som alltid funnits här: vi ska ha alla sorters musik och du ska kunna få svar på dina frågor. Vi har alltid hållit låg profil på samlingsskivor och liknande, t.ex. Absolute-serien, och det är säkert dumt. Men å andra sidan hittar man ju de skivorna i varuhusen. Generellt sett är vi till exempel bra på rotmusik - sådant som de flesta svenska skivbolagen och -butikerna inte ens tar in. Poängen är att vi genom att sälja med hjärtat utmärker oss gentemot andra ".

Hur fungerar samarbetet med skivbolagen?

"Man märker att de nya, yngre säljarna är styrda att satsa hårdare på kampanjplattor. Frågar du dem om något som har några år på nacken eller är lite udda så känner de oftast inte till det. Den grundläggande musikkunskap som tidigare funnits på skivbolag håller på att försvinna. Många av de som kan något är över 40 och anses för gamla. Så de plockas bort eller hamnar på poster där de inte kan påverka utbudet. Vi är kärringen mot strömmen och vet att bolagen helst ser att vi säljer helt andra plattor än vi gör".

Men samtidigt lyfts Burmans av branschfolk ofta fram som en av de bästa och mest kunniga butikerna?

"Ja. Så det känns kluvet. Branschen ger sken av att de vill att det ska finnas butiker som vår. Samtidigt motarbetar de i praktiken den inriktning vi har".

Vad tror du om fackhandelns framtid i stort?

"Visst kan man vara tveksam, men en butik med tillräcklig kunskap borde gå att driva. Man inbillar sig att det fortfarande finns behov av en personlig butik där personalen är kunnig".

Även Micke Markström, som tidigare drev Domus skivavdelning (vilken Stanley startade 1961) var under en kortare period delägare av Burmans Musik tillsammans med Stefan. Numera är det dock Stefan som ensam håller i Burmans Musik, och får han bestämma själv så firar han nog inte bara tjugoårsjubileum i butiken (2008) utan även trettio och fyrtio!

TEXT | INTERVJU
Anders Lundqvist

/ / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / /